Det här är vår upplevelse av karantän som blev mycket bättre än vi hade kunnat tänka oss.  

Vår upplevelse skiljer sig säkert från många andras och jag vet dom som både har haft det bättre och sämre än oss.  

Vi har läst skräckhistorier i kvällstidningarna som alla andra men jag har inte hört någon här som har varit i närheten av de upplevelser som det skrivs om. 


Eftersom det inte har varit några större utbrott av Covid på Koh Lanta var det inget vi pratade om eller tänkte på särskilt mycket.  


Visst hade vi munskydd i affären och på skolgården men inte annars. Några av sonens kompisar fick covid några veckor tidigare men inte han. 

Två dagar innan vi skulle resa vidare till Maldiverna skulle vi ta PCR-test hela familjen eftersom det krävdes för inresa dit. Vi var inte speciellt oroliga eftersom ingen av oss hade symptom.  

Vi hade haft lite strul med bokning av flyg dit så vi hade inte haft tid att läsa så mycket om ön och resorten vi skulle bo på. 

 Kvällen innan satt vi och tittade på bilder och drömde oss bort och det kändes så roligt att få visa barnen platsen som vi hade älskat när vi var där ca 20 år sen. Kihaa Maldives på Baa-Atollen hade vi bokat.


 Kl 8 på lördagsmorgonen väcktes vi av ett hårt bankande på dörren.  

Utanför stod en av hotellpersonalen iklädd någon som påminde om rymddräkt. Hon började prata om att vår son hade testat positivt. Det var som att trilla ner i ett mörkt hål!  

Istället för att packa, äta sista middagen på vårt favoritställe och vinka av vänner så fick vi byta bungalow så att Emanuel inte sov i samma rum som vi andra. 


Vi hade tur som redan bodde på ett karantänshotell (Goldenbay Cottage resort) för vi kände personalen som hade blivit våra vänner. Dom gjorde verkligen allt för att vi skulle få det så bra som möjligt.  

Vi bodde i 2 bungalows med en stor innegård, avskilt från resten av resorten med havsutsikt och en grind ut direkt på stranden. 

  

Priset vi skulle betala orkade vi inte ta till oss just då, vi funderade mest på hur vår 10 åring skulle kunna sova i eget hus själv (vi hade kunnat sova med honom men då riskerat att förlänga karantänen om vi blev smittade) och hur det skulle gå med alla pengar som vi hade lagt på Maldiverna-resan. 



Svårast var att orka vara stark inför barnen som så klart var besvikna, när man själv bara ville lägga sig och storböla.  

 Läkarteamet kom efter ett tag och förklarade att vi måste äta vid separata bord på verandan, inte gå in i hans rum eller vara nära honom och att vi skulle göra ett nytt test på alla dag 5 och 7. 

Tiden som vi skulle vara i karantän med sonen var 10 dagar men om vi andra testade negativt igen kunde vi röra oss fritt. (Det kunde vi efter 5 dagar) 

Kostander för tester, läkarbesök och mediciner gick på 6000 bath, cirka 1800 kr. Vi sov inte mycket den natten och jag kände alla symptom man kan.

 

De första dagarna gick mest ut på att skapa nya rutiner, ringa försäkringbolag och omboka Maldiverna. Barnen var faktiskt dom som tog det bäst och tyckte vårt nya boende var mysigt.  

Vi hade en liten bebis-ödla som vi matade, vi spelade kort och andra spel och lärde oss nya trolleritrick från Youtube som vi visade varandra. 

 

SOS-international förklarade att de skulle hjälpa oss med flygbiljett hem och att vi skulle få tillbaka kostnad för boendet och matkostnader (vi beställer hämtmat eller hämtar pizza på bilden under).  

Vad det gällde Maldiverna försökte vi boka om hotell och flyg till höstlovet och så som det ser ut nu verkar det mesta gå att ändra, annars får vi förhandla med vårt försäkringsbolaget när vi kommer hem.  

Tänk på att även en del betalkort har försäkring som gäller om man har betalat tex boende med kortet.  

 

Hotellets personal kom till oss och sa att det var ok för oss att vara på stranden och bada i havet, även sonen, om det inte var andra i närheten.  

Eftersom stranden är så stor var det aldrig några problem så vi badade flera gånger om dagen, solade, njöt av solnedgången, spelade boll och lekte. 

 Självklart med avstånd till andra och inte när läkarteamet var på väg. Vi frågade aldrig dom om det var ok eftersom svaret troligtvis hade blivit nej. 

 

När vi hade landat lite efter de första dagarna började vi tänka på allt vi fick istället för allt vi hade gått miste om.  

Vi fick vara kvar på en plats vi älskar, vi fick tid att verkligen umgås hela familjen, vila, vi kunde njuta av strand, bad och värme, inga måsten som jobb, städning eller tvätt och vi hämtade mat två gånger om dagen som vi åt på vår gård i solnedgången.  

Allt det vi gick miste om får vi ta en annan gång. Vi längtade inte till snökaoset i Sverige och började trivas riktigt bra!

 Sonen tyckte att det var spännande att bo själv bredvid och vi skojade om att han hade flyttat hemifrån.

Jag har en känsla av att vi hade lättare att få hjälp av SOS-International och att vi hade lättare restriktioner än vad en del andra har haft som skulle vara kvar i Thailand.


  Koh Lanta har också lättare än vad tex Phuket har eftersom de har större smittspridning där.

 

Mina råd till andra:

Se till att bo bra under karantän. Kolla upp vilka boende det finns att välja på. En del har bott i jätte bra villor med egen pool. Tänk bara på att du kanske får tillbaka pengar för ditt tidigare boende men inte det nya eftersom en del försäkringsbolag tycker att det är överpriser. 

Var trevlig och respektfull mot läkarteamet, det kan löna sig. Fråga om allt du undrar så att du slipper fundera och känna dig lurad. Vi hade tur som fick jätte bra råd från bosatta svenskar som är insatta i allt vad det gäller landet. 

Skapa rutiner, ät alla måltider tillsammans om det så bara är glass. 

Försök vara positiv, det finns alltid saker som hade varit mycket värre! Vi såg det lite som ett vilohem eller retreat där vi inte skulle umgås med andra och det var faktiskt riktigt skönt!

Tänk inte så mycket på hur många dagar det är kvar utan se om inte hotellet kan släppa lite på restriktionerna efter ett tag. Går det att bada i poolen om ingen är där tex? 

Se till att spara kvitton på alla extra kostnader och be läkaren skriva intyg till försäkringsbolagen.  

Om det är så att den som är smittad inte har symptom, ett högt värde på resultatet (över 30) och att ni misstänker att smittan har pågått ett tag, kan det vara läge att be om ett test till. Då kan det vara så att det bara är rester av en tidigare smitta som ger utslag.